Housebound (2014)

Skräckkomedi från Nya Zeeland av Gerard Johnstone.

Att Nya Zeeland har något av en anrik skräcktradition, det vet vi med främst Peter Jackson som det främsta exemplet och hans splatterfilmer. Även den nya generationen av filmskapare i Nya Zeeland har gjort sig kända för skräckfilmer med kvalité. Bloggens första film blir en lättsammare skräckfilm med klassisk hemsökta hus temat.

Ni kommer kanske ihåg när ni flyttade hemifrån, att ni mer eller mindre svor för er själva att ni aldrig kommer flytta hem igen, antagligen gjorde huvudpersonen Kylie samma sak. Men efter har åkt fast för ett grovt brott så blir hon dömd till fotboja och husarrest i sitt barndomshem. Alltså hon ska bo i 8 månader med sin snacksaliga och mossiga morsa och hennes väldigt tystlåtna styvfarsa. Kylie känner att hon har hamnat i helvetet, instängd i 8 månader i barndomens gamla hus.

Men om hon tycker att gud har uppvisat dålig humor så är det inget i mot vad hon tycker när hon upptäcker att något står inte rätt till med huset. Först är de alla de konstiga ljuden som hörs på natten, men Kylie tror det är det gamla huset som låter men snart blir hon varse att så är inte fallet. När hennes gamla nallebjörn börjar prata med en mörk demonisk röst så börjar hon förstå att något är seriöst fel med huset. Sen när hon kommer på att huset har ett mörkt och våldsamt förflutet så är hon beredd på att fly fältet. Men hon har två saker som hindrar henne, fotbojan och en den väktaren som kommer när hennes fotboja larmar. Nu är det så att väktaren har en märklig hobby, han utforskar inom det paranormala och han börjar hjälpa Kylie att reda ut vad som försiggår i hennes barndomshem.

Jag älskar hemsökta hus filmer, speciellt när de bjuder på massa otäcka ljud, kusliga skuggor och när man inte riktigt vet vad som döljer sig runt hörnet eller vad man kommer stöta på när man går upp för trappan. Housebound har precis alla dom ingredienser som jag vill ha i en bra skräckfilm om hemsökta hus. Släng sen in lite skön humor och småknäppa karaktärer så hjular jag av glädje.

Skådespelarna håller väldigt hög nivå fast att ingen av dom är direkt kända, speciellt hon som spelar Kylies mamma, hon är hysterisk rolig. Regin är så gott som klanderfritt och regissören Gerard Johnstone visar verkligen att han kan sin hemsökta hus filmer. Han snor friskt från alla de gamla klassikerna och gör det med bravur. Storyn håller nästan hela filmen, kan väl tycka att den spricker lite de sista 20 minuterna.

Tyvärr så har den samma problem som många av dagens skräckfilmer, den är för lång eller rättare sagt där är inte material för nästan två timmar. Som jag nämnde innan så är humorn skön men ibland så är där för mycket dratta på röven humor.

Vill ni se en mestadels fantastisk hemsökta hus film med kuslig känsla så är detta den rätta filmen.

4/5